ellaaolofsson

tre månader sen, och nu rinner mina tårar.

känns som det var igår då du stog där framför mig kollade mig i ögonen och blablabla då det faktiskt vart du och jag efter de två åren jag väntat, egentligen fattar jag inte varför jag ens gav mig in i det hela när jag visste hur ont det skulle göra efteråt redan mått dåligt i två år pga av dig, men ändå visste jag att det skulle bli värre om jag gick in i det hela. men man måste ju ge livet sina utmaningar. men jag saknar din värme dina andetag som gjorde att det blev varmt i nacken din doft och din närhet. jag saknar dig men jag har gått vidare jag är stark nog för att komma över det hela en gång för evigt! det finns mycket bättre och den personen vet nog redan vem den är, och de flesta andra också. men tårarna rinner sakta ner för kinderna när jag tänker på allt fint vi gjort tillsammans, men de är väll som alla säger de minnen  man vill glömma är dom man kommer ihåg som mest.. tyvärr så är det så, och allt vi gjorde kommer jag alltid minnas. men de jag aldrig kommer glömma var då du stog och höll om mig kysste mig lite lätt på läpparna och viskade i mitt öra hur mycket jag betydde för dig och hur mycket du älskade mig. jag saknar inte den du är, jag saknar den du en gång var mot mig.